I tisdags började alltså SJSB28 Verksamhetsförlagd utbildning inom hemsjukvård! Den kommer dock spenderas mestadels av tiden på sjukhus, då vår schemaläggare här tycker att vi redan har gjort hembesök samt att det här i Thailand som sagt är familjen som vårdar den sjuka och att sjuksköterskejobbet bland annat går ut mycket på att utbilda familjen i hur de ska ta hand om sin sjuka när de har kommit hem från sjukhuset. Sagt och gjort, i tisdags och onsdags spenderade vi våra dagar på avd 9b på Srinagarind Hospital som är en medicinavdelning på den privata delen av sjukhuset.
Den privata delen huserar i det högsta huset på området, som jag lagt upp en bild ifrån tidigare i det här inlägget . Man traskar alltså igenom det vanliga sjukhuset och köer av patienter och går in i den mycket svalare av aircondition-nerkylda entrén i den privata delen, utan köer. Huset har 19 våningar och verkar ha den mesta servicen i behandlingsväg. Dock måste alltså patienterna här betala för sin behandling. Dock upplevde vi det som mycket lugnare på avdelningen, sängarna såg skönare ut, det fanns ac och var därmed nästan kallt. Det var ej heller överfullt av patienter, utan när sängarna var fulla så var det intagningsstopp.
Efter en veckas sjukhuspraktik (torsdag-fredag spenderade vi på en "vanlig" avdelning inne på sjukhuset) så inser vi hur bra och noggrant dom jobbar med "nursing interventions". Dagturen börjar med avrapportering från nattpersonalen precis som hemma. Efter överrapporteringen gick vi runt till patienterna och hälsade och efter det samlas sjuk- och undersköterskorna igen för en "pre-conference" för att gå igenom dagens planerade nursing interventions för varje patient. Varje student blir tilldelade ett "case" (patient), så även vi där vi fick läsa in oss på patienten och föreslå ett par omvårdnadsplaner som vi sedan fick genomföra. När arbetspasset är slut har man således en post-conference där man diskuterar hur det har gått, utvärderar och rapporterar över till nästa skifts personal. Bra va?!
De vanligaste sjukdomarna på denna avdelning hypertension, diabetes mellitus och stroke. På den här avdelningen har man besökstid mellan 10-20 samt att en (1) anhörig får sova över om natten (under eller vid sidan om sängen på medtaget underlag). På avdelningen var det gott om anhöriga hos varje patient och jag tror ingen låg ensam. Eftersom patienterna/familjen/försäkringen betalar för vården så gäller egentligen inte besökstiderna utan de får göra lite som de vill.
Även på denna avdelningen ligger många patienter tillsammans utan fördragna drapperier. Jag tror de var cirka 8 i varje "sal" (det var inga salar utan öppna landskap typ) med sjuksköterskeskrivbordet/stationen i mitten så att de hela tiden kunde övervaka alla patienterna samtidigt.
Det ledde till eftertanke det här med att gå från en överfull PCU ("vårdcentral") där patienterna köade i timmar till att vara på den här lugna avdelningen med luftkonditionering, gott om personal och sköna sängar. Att ge vård till den som har råd.
Åter till hemsjukvårdsfokuset: Det är fokus på patientundervisning innan utskrivning. Patienten får tillochmed skriva på att de har förstått allt och vet hur de ska göra när de kommer hem. Man utgår ifrån D-METHOD som står för Diagnosis Medication Enviroment/Economy Treatment Health/other problems Outpatient/follow up och Diet. Varje patient får denna genomgång så att de ska veta vad som händer efter utskrivning.
Sen tycker många fortfarande att vi är fantastiska och vackra. Det finns till och med anhöriga som tackar för att jag tittar till just deras sjuka anhörig, som om bara vår uppståndelse är helande. Jag hoppas innerligt att så är fallet, att min närvaro kan läka :). Eller i alla fall glädja. Vi lyckades få en patient med stroke och halvsidesförlamning att le bara av att dottern visade upp vår bleka hy och vårt ovanliga utseende. Kul att vi kan bidra till lite ansiktsgymnastik genom bara vår uppenbarelse.
Eftersom vi i måndags fick reda på att våra vänner Ella och TubTim lyckades få vars ett eftertraktat jobb på ett internationellt sjukhus i Bangkok så bestämde vi oss för att fira dem och vår tredje vän Biel. Vi ordnade fram en tårta, tog dem på deras första thaimassage (!) och sedan trängde vi ihop oss alla fem i en tuktuk för att äta corean bbq.
Lyckad kväll som vanligt när man hänger med det här gänget.
Ellen
Här står vi med ett gäng studenter som också var på avdelningen samt chefssjuksköterskan som står längst till höger och den kliniska läraren från universitetet. Längst till vänster ser ni en manlig sjuksköterskestudent. Eller ja, ni ser ju såklart två, men en thailändsk (och en svensk, som heter Olof!). De har alltså varken klänning eller hatt..
Och här står vi med sjuksköterskorna på avdelningen vid "sjuksköterskestationen".
Jag fick prova på det här med nursing-cap
Även på denna avdelningen ligger många patienter tillsammans utan fördragna drapperier. Jag tror de var cirka 8 i varje "sal" (det var inga salar utan öppna landskap typ) med sjuksköterskeskrivbordet/stationen i mitten så att de hela tiden kunde övervaka alla patienterna samtidigt.
Det ledde till eftertanke det här med att gå från en överfull PCU ("vårdcentral") där patienterna köade i timmar till att vara på den här lugna avdelningen med luftkonditionering, gott om personal och sköna sängar. Att ge vård till den som har råd.
Åter till hemsjukvårdsfokuset: Det är fokus på patientundervisning innan utskrivning. Patienten får tillochmed skriva på att de har förstått allt och vet hur de ska göra när de kommer hem. Man utgår ifrån D-METHOD som står för Diagnosis Medication Enviroment/Economy Treatment Health/other problems Outpatient/follow up och Diet. Varje patient får denna genomgång så att de ska veta vad som händer efter utskrivning.
Sen tycker många fortfarande att vi är fantastiska och vackra. Det finns till och med anhöriga som tackar för att jag tittar till just deras sjuka anhörig, som om bara vår uppståndelse är helande. Jag hoppas innerligt att så är fallet, att min närvaro kan läka :). Eller i alla fall glädja. Vi lyckades få en patient med stroke och halvsidesförlamning att le bara av att dottern visade upp vår bleka hy och vårt ovanliga utseende. Kul att vi kan bidra till lite ansiktsgymnastik genom bara vår uppenbarelse.
Eftersom vi i måndags fick reda på att våra vänner Ella och TubTim lyckades få vars ett eftertraktat jobb på ett internationellt sjukhus i Bangkok så bestämde vi oss för att fira dem och vår tredje vän Biel. Vi ordnade fram en tårta, tog dem på deras första thaimassage (!) och sedan trängde vi ihop oss alla fem i en tuktuk för att äta corean bbq.
Fottvätt av kittliga fötter innan massagen
Trång tuktuk-tur
Corean bbq!
Något mosad men välmenad tårta. Eftersom de fått jobb på en VIP-avdelningen (bara en sån sak, att det finns!) så tyckte vi det var passande att kalla dem VIP-nurses..
Ellen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar