Dr. Wilawan hade tidigare i veckan erbjudits sig att
ta med oss på en tur till de lite mer lantliga trakterna kring Khon Kaen. Hon
hämtade oss 3 på eftermiddagen, så vi hade gott om tid på förmiddagen för
motion och studier, åt vilket vi naturligtvis inte ägnade oss.
Planen för dagen var att vi skulle åka efter några
masterstudenter som gjorde sin praktik i en by på landet. Wilawan berättade att
många av dem jobbade som sjuksköterskor under veckorna för att sen köra i 5
timmar till Khon Kaen för att kunna ägna sig åt masterstudier under helgen. På
söndagen åkte de sen hem igen för att påbörja en ny arbetsvecka dagen därpå.
Det gav lite perspektiv på vilken hängivelse vissa personer här har.
Vi körde bara i 30 minuter innan vi hade kommit ut
från stan och fram till den lilla byn vi skulle besöka. Det första intrycket
var verkligen lantligt. Husen låg oregelbundet utspridda, där vissa såg ut som
kataloghus och andra mer liknade skjul uppsatta på några stolpar. Här och var
sprang det runt hönor och kor och så naturligtvis de sedvanliga hundarna
| "nursery" för plantor |
Första besöket var hos en småbonde precis utanför
byn som odlade ekologiskt utan bekämpningsmedel. Det verkade som om han främst
odlade tomater. Men vi såg även gurkor, sallat och vad som verkade vara kål.
Snällt visade han oss runt (och förföljda av en liten valp) på odlingarna och
lät oss också smaka på grönsakerna. Hela besöket kändes väldigt avslappnat och
olikt den något formella stämningen man kan uppleva närmare staden.
Därefter åkte vi in till byn och besökte två gamla
tanter. De ägnade dagarna åt att utvinna silkestråd och väva sidentyg. De
gjorde inga pengar på detta utan använde de enbart för eget behov.
Som sista stopp stannade vi till hos en familj där
sonen led av diverse krämpor. En masterstudenterna hade honom som patient så vi
ägnade lite tid åt att prata och gå igenom läkemedel. Eftersom
masterstudenterna redan sen länge är utbildade sjuksköterskor utförde de mycket
av deras praktik självständigt. Läraren, i detta fall Dr. Wilawan, tittade bara
in hos dem då och då för att kunna följa utvecklingen.
Även
om utflykten inte gav så mycket direkt patientkontakt, med snack om
besvär och bekymmer, så fick vi ändå en lite bättre bild av
förhållandena i den
lantliga delen av Thailand.
| Färdkost från bonden |
På väg in till Khon Kaen igen föreslog Dr. Wilawan
att vi skulle gå på thaimassage. Sagt och gjort åkte vi till ett ställe vid
sjön nära centrum och la ner oss för att pressas och sträckas i två timmar. De
lyckades verkligen trycka ut all spändhet och vi kände oss alla betydligt mer
avslappade när vi lämnade stället än när vi kom.
Olof
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar