Case-presentation, 'Inte under 30 000' och askunge-liv

Tja tja bloggen!
I torsdags var det som ni säkert märkte alla hjärtans dag (Ha den äran på namnsdagen i efterskott Anton!) men även dags för vår timmeslånga presentation av vårt case vi arbetat med här. Då de thailändska studenterna har otroligt proffsiga power points och väl- och genomarbetade presentationer som sker på en timme per case, mot våra seminarium i Sverige där tre case betas av på samma tid så var vi aningen spända på dagens presentation.

Dagen till ära hade jag på mig skoluniform! Samma uniform som de andra sjuksköterskestudenterna har här, vilket jag tyckte var väldigt kul. Kvällen innan hjälpte Ella (på bilden) mig att sätta i knapparna rätt, stryka den och förbereda. Vi talade även om skillnaderna i att som de, ha skoluniform genom hela livet och vi svenskar som aldrig har haft det. Hon berättade även hur man med små knep kan pimpa sin uniform. Eftersom det mesta är reglerat så får man jobba med små medel - ha håret som man vill, ha skärpet lite hängande som Ella har, ha andra skor än de rekommenderat vita eller att ha kortare kjol trots att den ska gå över knäet.

I vilket fall! Presentationen gick väldigt bra! Både för mig & Olof och Janna & Maria. Det var kul! Det blev flera diskussioner med lärarna under presentationens gång vilket var givande. Fokuset på utvärdering, förbättring och utveckling genomsyrar verkligen allt här och på varje "post-conference" som vi hade efter varje praktikdag likaså efter vår presentation får man berätta vad man har lärt sig. Givande!

Jag trodde alla hjärtans dag var stort hemma, men jag hade fel. Det hade inte märkts av alls dagarna innan här (likt hemma, där varje affär och restaurang försöker tjäna pengar med dagen), men på självaste dagen blommade stan upp. Man kunde köpa blommor i varje gathörn och staden var pyntad i mängder av lampor.

Olof tog sällskap med Janna och Maria och åkte till Central Plaza (shopping center) för steak och fönstershopping. Jag tog sällskap med Ella och TubTim och åkte till en restaurang vid sjön och åt. Vi pratade bland annat om ingångslöner som är högaktuellt i Sverige men lika aktuellt här. Tjejerna ska flytta till Bangkok efter examen då lönen är så pass mycket bättre på de privata, internationella sjukhusen där. Där är ingångslönen för en nyexaminerad 30 000-40 000 bath mot 20 000-25 000 bath här i Khon Kaen.
Sedan hann vi förbi en night market innan vi stannade till vid en ljuspark, "Khon Kaen love music festival". Som "Drömljus" i Helsingborg kanske? ;)

TubTim lämnade ett meddelande till sin valentine. Dock insåg vi efteråt att det var en safe-sex/say no to sex kampanj. Här uppmuntras man till att vänta med sex tills man gift sig. Om man ser det ur ett hälsoperspektiv så leder det till att säkert sex inte är så lättillgängligt, vilket leder till sexuellt överförbara sjukdomar och tonårsgraviditeter. (Då dagens ungdom inte följer de gamla traditionerna i lika stor utsträckning längre..) Detta är ett av de större arbetsområdena som vi har hört att man arbetar med inom community care.

Efter detta fick vi skynda oss hem då dörren till dormitory låses vid midnatt. Enda godkända anledningen att komma försent (för de thailändska studenterna) är att det är studentrelaterat, exempelvis praktiserat kvälls/nattpass eller liknande. Annars är dörren låst och de får sova på annat håll, riktigt askunge-liv. Ännu en bra dag.

Ellen