Universitetets årsdag, sai-bat och agriculture festival

I fredags gick vi upp i ottan för att delta i universitetets firande av sin årsdag, det gjordes genom sai-bat. Vi mötte upp Ella kl 6:30 som hade förberett mat. Sai-bat är en cermoni när man skänker mat till munkarna. Dagen till ära var den ovanligt stor och 500 munkar skulle komma.

Tidig morgon och solen hade knappt gått upp. Det hela skulle ske på en bro som var klädd med vit plastväv med röda markeringar. Vi vallfärdade dit med många andra.

Stämningen var pepp och det fotades hejvilt

Shoes off

Mina och Olofs gåvor. Munkarna brukar få så mycket mat, så man försöker ge dem råvaror som håller länge.

Vi var långt fler än att väven räckte till alla

 Ceremonin tog två timmar. Vi satt på knä (så gott vi kunde, jag och Olof, ovana som vi är, var tvungna att sträcka ut oss med jämna mellanrum). Det var välsignelser, genomgång av föreskrifterna (vanliga människor har fem föreskrifter, munkarna har 227) - Ella förklarade hela tiden. Sai-bat är något hon gör 2-3 ggr i veckan, dock i mycket mindre skala än den idag. Till vardags kommer det kanske 2-5 munkar och det tar bara ca 10 min.

Till slut kom dom!

Vi kvinnor får inte nudda munkarna, så vi släppte ner maten i deras kärl. (När munkar behöver vård, försöker man tillgodose detta. Men finns ingen manlig vårdpersonal tillgänglig så får det gå, nöden har ingen lag. Om en munk blir inlagd, försöker man dock schemalägga så att manlig personal arbetar och kan ta hand om honom).

Kärlen blev snabbt fulla och de fick hälla över i stora säckar som några studenter bar. Tydligen brukar munkarna få mer mat än de kan konsumera, då ger de bort maten till behövande. Finfint.

Måååånga munkar var det.

Det är väldigt vanligt att män går i kloster under en kortare tid av sitt liv, exempelvis en månad. Även unga pojkar gör detta, då kallas de samanen, och just denna hade med sig en liten blå hund.

När munkarna fått sitt, kunde man göra ännu en god gärning. Det var att ge mat till dem som gav mat. Vi lät oss smaka. Det var en slags rissoppa som man kan äta till frukost.

Vi vinkade av munkarna som fick skjuts med universitetets bussar och gick hem. Fantastisk upplevelse.

Deras altruistiska leverne har ingen ände. Det är så varm känsla bland människorna här. På den veckan vi har hunnit vara här har jag fortfarande inte hört någon ens höja rösten. Inte sett någon bråka eller ens diskutera i en otrevlig ton. Härligt. Alla vill varandra så väl.

På kvällen var det dags för ännu en festival, agriculture festival! Faculty of agriculture är en av de största på universitetet och detta är tydligen den största bond/odlingsmarknaden i landet. Den ska pågå i en vecka och är obeskrivligt stor. Än en gång tur att vi hade lokal guide med oss. Det fanns massor med stånd som sålde växter, arbetsredskap, kläder, mat, djur, det var visning av djur och traktorer, underhållning osv.

Den här lilla mannen jobbade hårt. Han ville mest ge bort pengarna i kassan och spela med redskapen. Väldigt söt.

Alla möjliga sorters spett. Kött, kyckling, nöt, gris, angry bird, osv.

Kaniner till salu..

Det var obeskrivligt stort, vi hade gått vilse där om vi inte hade haft Ella. Det är svårt att beskriva dofterna, ljuden, känslan och trängseln av människor. Ännu en bra dag. 

Ellen