Srinagarind Hospital och song taew

På onsdagen var det dags för rundvandring på universitetssjukhuset, Srinagarind Hospital. Srinagarind är en av de mest moderna och prestigefyllda sjukhusen i landet och det mest moderna och största sjukhuset i den nordöstra regionen. Sjukhuset är en del av medicinska fakulteten och är döpt efter "Her Royal Highness the Princess Mother". Sjukhuset har 1200 bäddar och tar emot mellan 3000-3500 patienter dagligen. Avdelningen för omvårdnad på sjukhuset har som vision "To be a nursing leader in Thailand". Mission: "To provide holistic nursing services according to professional standards, in the hospital and the community. To promote and support personnel development toward knowledgeable, skillful, moral and quality of life. To promote and support education, training and research. To encourage and collaborate toward research development and innovation."

Huvudentrén till sjukhuset sett snett bakifrån från ovan.

Med oss på rundvandringen var även utbytesstudenter från Bhutan, Indonesien och Vietnamn. Det är flest utbytesstudenter från länder i Asien och Indonesien står för den största gruppen studenter.
Vi fick en kort rundvisningen genom cafeterian där personal och anhöriga äter, genom väntrummet och triagen, där det satt många patienter i olika kölappssystem. Vi fortsatte upp några våningar för att få en presentation av sjukhuset (där vi fick reda på informationen ovan). Avdelningarna ska vi få se vid senare tillfälle.

Yusi från Indonesien, Dozi från Bhutan, Doan från Vietnam också vi dårå.

Jepp jepp, våra medstudenter tycker det är lustigt hur långa vi är. :)

Det är SÅ intressant att se hur det fungerar på andra ställen i världen! Vi är så långt borta, och ändå är det så lika på flera sätt. Här arbetar de mycket med vidareutbildning av sjuksköterskor, uppmuntrar till master studier, tänker hela tiden i utveckling, hur saker och ting ska bli bättre, hur det kan förändras. Detta mäts i  quality cycles, konstant kvaliteteftersträvan för vad som är bäst för patienterna, kostnadseffektivitet och vad som är bra för personalen. Mycket patientkommunikation, patient focused care, Risk managment, HR, process management och infection control. Det finns hela tiden ett evidens-tänk på allt sjuksköterskorna gör i arbetet. Evidence, improvement och education är starka ledord. Om en sjuksköterska har lack of experience så ger man denne utbildning och träning. Att hela tiden tänka improvement och utveckling. Och att alla ska utbildas och gå master.

Direkta likheter är att även här använder man sig av lean, SBAR och avvikelserapportering som fokuserar på systemet och inte den felande sjuksköterskan. Så trots att vi är så långt hemifrån, i en annan kultur i ett annat land så finns det standarder som gäller worldwide. Det är fräckt.

På kvällen, trots mörkrets inbrott, bestämde vi oss för att ta oss till the complex och äta. Vi vågade oss inte på cyklarna än, då vi inte hittar, utan bestämde oss för att ta första bästa buss. Dock var det inte uni shuttle bus som dök upp utan en song taew, den lokala bussen. Vi tog tre djupa andetag och vinkade in den, hoppade upp på flaket och satte oss lyckligt ner, efter att ha lyckats så här långt. Dock visste vi inte riktigt vilken rutt den kör eller hur man stoppar den. Vi har förstått att man ropar något på thailändska till föraren så stannar han. Man kan vinka in och stanna bussen var man vill, även mellan stationerna.

Song taew, den här bilden är dock ifrån city.

Det gick dock bra. Vi lyckades hitta en knapp som såg ut som hemma och vi tryckte på den när vi trodde vi var nära. Knappen gick dock till tutan, men det funkade iallafall. Kul kul! Nu har vi lärt oss åka buss också! Och här betalar man efter man hoppat av, tillskillnad från hemma. Vi lär oss nya saker varje dag!

Ellen