Varför leder njursvikt till anemi?

I fredags var det dags för oss att avsluta praktiken inom community care. På förmiddagen åkte vi därför in till PCU:n för att observera fredagens rutiner. På denna dag bemannades stället utöver den ordinarie personalen, även av en läkare och en farmaceut. Detta innebar naturligtvis en större samling patienter som hade kommit för att få sina problem utredda.

Farmaceuten hade som roll denna dag att främst förnya recept. Han fungerade alltså som en avlastning till läkaren och arbetade självständigt såvida han inte önskade göra ändringar i medicineringen.

Läkaren satt bakom en dator och tog emot patienter på löpande band. Vi satt med och observerade medan hon tålmodigt lyssnade på patienterna och tog beslut om läkemedelsändringar, återbesök eller remiss till annan instans. Lika tålmodigt förklarade hon sen problemet för oss och passade även på att ställa våra kunskaper på prov. Jag fann det hela intressant och kände som många gånger innan att jag måste repetera mina fysiologikunskaper.

På eftermiddagen satt vi i skolan och lyssnade på en föreläsning av Dr. Lukawee om det thailändska sjukvårdssystemet. Mycket av vad som sades kändes som upprepning på vad vi hört från tidigare föreläsningar, men några nya insikter gavs ändå om aktuella hälsoproblem och vi fick även chans att jämföra likheter och skillnader med Sverige. T.ex. åldrande befolkning – likhet, AIDS som näst största dödsorsak – skillnad.

Klockan 18 hämtade Dr. Wilawan upp oss utanför vårt dorm för att köra oss till avslutningsmiddag med vår thailändska community care-grupp. Middagen intogs på en stekbuffé, så ingen gick därifrån hungrig. Kvällen avslutades med tårta till en av de thailändska studenterna som fyllde år, och presenter till Dr. Wilawan som tack för kursen.

Olof