Mödravård på Khon Kaen Hospital

Då var det alltså dags att lägga community care bakom oss och gå över till mödravård, som denna veckan ska praktiseras på Khon Kaen Hospital.

KKH är ett Regional Health Promotion Hospital i Khon Kaen. Sjukhuset startade 1951 med 25 sängar men har idag 867 sängar med regionalt intag fördelat på 43 avdelningar. De tar emot en miljon patienter per år men har ansvar för fem miljoner personer. De har 911 sjuksköterskor i dagsläget, snart tre med PhD och 139 med master examen.

Något jag tycker är särskilt intressant är att hälsoperspektivet även genomsyrar personalen. All personal vägs och mäts och BMI räknas ut. Har man över BMI 24 så får man träna på arbetstid. Jag tror att det leder till friskare och starkare personal som har lättare att motivera patienterna till en sundare livsstil. Man arbetar också med personalens quality of life, och har "health promotion program" för personalen. De främjar även god arbetsmiljö samt har temadagar. Just idag började "Safety & Quality Day 2013" och nästa vecka skulle personalen få lära sig salsa - träna och ha kul på samma gång.

Vi fokuserade dock på mödravård. Dagen började med ett nytt fint formellt välkomnande av chefssjuksköterskor på sjukhuset.

Sedan fick vi veta hur en graviditet fungerade, rent vårdmässigt i Thailand. Då vi inte har någon vidare erfarenhet av hur det fungerar i Sverige kunde vi inte jämföra så mycket, men Kun, som var i Sverige i vintras på praktik, hade ju faktiskt mer erfarenhet av den svenska mödravården än vi och kunde fylla i där vår kunskap brast.

En sådan här bok fick alla blivande mödrar i början av graviditeten. Den innehöll allt från tillväxtkurvor, utvecklingsstadier (likt det på bilden), mat-rekommendationer, information om preventivmedel men fungerade även som journal samt hade födelseattesten som fylls i när barnet är fött. Boken ska följa med barnet ända upp till 5års dagen och hade information om det mesta. Det fanns även information om talassemi, som vi har märkt är en vanligt förekommande blodsjukdom här (som det även screenas för vid alla graviditeter).

Förutom mödravårdscentralen hann vi se en preventivmedelsklinik där vi fick veta att preventivmedel är acceptabelt men abort är förbjudet. Abort är endast ok om det är fara för moderns liv, vid fysisk eller mental ohälsa hos modern (med läkarintyg) eller om graviditeten är ett resultat av ett brott, ex. våldtäkt, incest eller tvångsprostitution. Tonårsabort kan vara ok, om föräldrarna går med på det samt att man får läkarintyg från två läkare som tycker det är ok. Men sedan kan man komma till problemet att finna en läkare som vill utföra aborten. Då det är en synd att dräpa finns det inte många läkare som vill utföra aborter. Illegala abortkliniker är ett problem här och kan vara väldigt farligt för kvinnan.

Alla kvinnor som blir gravida vaccineras också mot stelkramp och difteri, då risken finns att föda i hemmet eller på vägen till sjukhus (än en gång problemet med den tunga trafiken och att sjukvårdstransporter inte får företräde) där osterila redskap används. Det var tydligen vanligt förr att klippa navelsträngen med en bambupinne som man vässat till en kniv, eller som i Laos, att man tog spindelväv på något vis och lindade navelsträngen i, eller som det förekom i norra Thailand, att när det var dags att föda så gick kvinnan ensam ut i skogen och födde helt själv..

På eftermiddagen hann vi med tre patientbesök. Vi fick vara med och palpera kvinnornas gravidmagar och lära oss känna hur bebisarna låg och hur man mätte magen. Vi lyssnade även på de små hjärtljuden med hjälp av doppler.

När vi stod och väntade på vår transport när dagen var slut hann vi även titta in på akuten. Där låg patienterna på rad utan skynken emellan. I ett av rummen var arbetet i full gång med allt från att ordna fria luftvägar på en äldre man, stoppa en blödning på en kvinna och göra något vi inte lyckades se på en skrikande mini-bebis. Samtidigt kom det även in en ambulans/transport med en man som vi gissar var en trafikolycka. En kompis berättade i helgen om att det förutom ambulans även finns bilar som ser ut som ambulanser men utan sjukvårdspersonal eller tillgång till någon särskild vård. Bilarna bemannas av volontärer som har lärt sig det mest basala men som ibland kommer fram fortare till olycksplatsen/sjukhuset än vad en ambulans hade gjort. Än en gång problemet med trafiken.. och det fina med volontärer!

Ellen