Fingervisning, hundskall och ödlebajs

Dag två i byn. Idag sågs vi direkt vid minibussen kl 08. Lärarna kör i egna bilar. Framme i byn hölls dagens genomgång. Ledaren (varje dag är det en av studenterna som är ledare för gruppen, för att träna ledarskap) för dagen fick en uppläxning av läraren eftersom hon tydligen var dåligt förberedd. Allas händer observerades också av läraren för att se så att vi var rena, fina och inte hade nagellack kan jag tro. Än en gång gick vi igenom kartan och fick veta att dagens fokus låg på intervention och utvärdering av tidigare påbörjade interventioner. Studenterna arbetar två och två, med två lärare som handledare till oss alla, 8 studenter per handledare. Varje studentpar har två patienter/case (förutom jag och Olof som har fått en. Vi har hoppat in i deras kurs, dom har redan haft denna kursen i tre veckor så vi kommer mitt i). Det delades ut utvärderingsformulär där de ska utvärdera empowerment, stress och ADL. Som sagt, mycket fokus på hälsa, empowerment och utvärdering – förbättring. Och dagliga reflektioner. Vi tycker det verkar vara ett bra system.

3P - papper, penna, paraply. Jag trodde knappt dom menade allvar med att vi ska försvara oss med dem, men tydligen blev en av studenterna biten och jagad av en hund förra veckan, så vi får hålla oss på vår vakt.

Visning av våra händer för arjan

Vi fick följa med de två studenterna som hade samma case som vi, mannen vi även träffade igår. Idag var vi dock utrustade med ett ordentligt anamnes-formulär som vi betade av. Vi kontrollerade även hans vitala parametrar. Det är skönt att man får gott om tid med patienterna, vi satt säkert med honom i två timmar och pratade och mätte. Efter det gick vi tillbaka till samma kvinna som igår, och lade om såret på nytt.

Dr Wilawan tar blodtrycket på Olof, för att visa oss deras blodtrycksmanschett som ser lite annorlunda ut än våra. Blodtrycket mäts precis som i Sverige i mmHg, fast till skillnad från Sverige innebär det här verkligen millimeter kvicksilver.

På vägen tillbaka fick vi åka med i Dr Pulsuk’s bil eftersom hon ville visa oss en PCU, Primary Care Unit. Det var intressant, många britsar på liten yta, där var inga patienter just då eftersom vi kom mitt i lunchtid, men vi ska få gå bredvid på samma PCU vid senare tillfälle. Kul!

Den här damen var väldigt arg och hon och hennes vänner skällde högt när vi gick förbi. Kan det bero på klänningen?

Efter det bjöd Dr Pulsuk oss på lunch för andra dagen på raken och innan vi blev fria för självstudier fick vi en uppgift, ett kapitel i en bok vi ska läsa. Det är en tjock en, ”foundations of nursing in the community, community-oriented practice” av Stanhope och Lancaster. Spännande! Dags att sätta tänderna i den och börja sammanfatta och förbereda en omvårdnadsplan för vårt case här (som vi ska presentera i tre timmar..).

Intressanta skillnader är att vi har skolbuss här. Minibussar som kör sjuksköterskestudenterna till deras praktikplatser, både om de ska till ett annat sjukhus än universitetssjukhuset eller som för oss, ut till någon by.

En annan intressant aspekt är ju den familjefokuserade omvårdnaden som är stor här. Inte bara att man bryr sig om hur hela familjen mår och inte bara patienten (i journalen vi använder är en av punkterna att rita upp släktträdet). Sjuksköterskorna lägger mycket tid på att utbilda anhöriga att ta hand om den behövande. Exempelvis gymnastik, säng-vändning, byta kost vid diabetes eller som idag, att använda perkussion för att lösa slem i lungorna. Det är liksom familjen som sköter mycket av omvårdnaden. Hälsovolontären kommer kanske två ggr i veckan och patienten går på läkar-besök varannan månad. Sjuksköterskan inom community care har hand om 1000 patienter (hörde vi fel?) så jag är lite osäker på hur ofta hon har möjlighet att titta förbi mer än nödvändigt. That's it. Jag försökte luska i vad som händer när då en måste stanna hemma och vårda, vem som då arbetar och kan tjäna pengar till familjen? Det är lite oklart för mig fortfarande men det funkar liksom bara så. Blir en sjuk måste en annan stanna hemma och vårda denne. Ska luska vidare i detta.

Som Olof beskrev i tidigare inlägg är det alltså ett helt annorlunda upplägg här; praktik varvat med självstudier, varvat med grupparbete genom case, varvat med ledarskapsförberedelser inför den dagen man ska styra över gruppen, osv. Utvärdering utvärdering utvärdering och diskussion över planer, förväntat resultat och reellt resultat. Eftersom vi bara har tre veckor kvar på kursen (innan vi går över till mödra- och barnhälsovård) så förbereder sig studenterna inför nästa onsdag, då vi ska arrangera ett bymöte där vi ska implementera de omvårdnadsplaner vi startat. Det är ett stort möte med byöversten, hälsovolontärer, representanter från närmsta PCU och byborna själva. Studenterna, vi, ska då informera och förklara vad vi har gjort och vad planen är och hur de ska upprätthålla den och vikten av detta. Det låter fantastiskt! Jag och Olof är imponerade och glada över att man här verkligen reflekterar över det man gör, varför man gör det och hur och om, man ska fortsätta göra det och om det krävs någon förbättringsåtgärd. Samt att vi arbetar för att arbetet vi studenter har/kommer starta fortgår även när vi inte längre kommer och hjälper till. Därav att hälsovolontärerna och representanter från PCU ska delta. Häftigt! Bra!

Nu på eftermiddagen hade vi case-möte i "cafeterian" med våra medstudenter som har samma patient som vi. Vi utbytte information och diskuterade omvårdnadsplaner. Allting är ju annorlunda här och när vi satt och studerade så var det inte så att en fågel flög förbi och råkade bajsa på en, utan en ödla sprang förbi i taket och råkade pricka in en av klasskamraternas papper..

Ellen